Morgonmänniska?

Från att ha varit en person som hatat mornar.. Alltså verkligen HATAT! Så har jag helt plötsligt blivit en morgonmänniska. Visst, de första 5 minuterna är jag fortfarande så trött att jag vill dö, men sedan vänder det. Förr var jag heeelt förstörd under de två första timmarna av dagen. Dom var så jobbiga och jag var så trött att jag faktiskt fick fysiskt ont i kroppen. Det liksom stack i hela kroppen.

Att jag har blivit en morgonmänniska nu är helt enkelt för att i veckorna måste jag gå upp senast 05.30, men nästan alltid har jag en son som vaknar redan vid 05.00, och han gör inte skillnad på vardag eller helg. Alltså kan man säga att jag går upp kl 05.00 sju dagar i veckan. Och förutom de första minuterna så älskar jag det! Jag älskar att kunna äta frukost och dricka kaffe i lugn och ro. Att kunna göra iordning sig utan att vara så stressad att man glömmer måla mascara på en ögat. Att sitta på bussen med rix morronzoo i öronen (mitt nya favvoprogram). Att dagarna blir så långa. Det finns också något vackert i regelbundenheten som uppstår. Det känns tryggt. Förmodligen känns det extra bra för någon som har saknat trygghet på både insidan och utsidan i hela sitt vuxna liv. 

Självklart älskar jag att få sovmorgon ibland och visst önskar jag att min son ville sova till iallafall 07.00 på helgen, men till vardags vill jag ha det precis så här. Med reservation för att jag ångrar mig när vi går mot mörkare tider igen och det inte alls är så ljust och uppiggande på morgonen :)

Eftersom jag bloggar så sällan nu för tiden så lägger jag ut lite bilder från sista tiden som kompensation :)














Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

soem

Här skriver jag om allt från smått till stort. Det som faller mig in, det som berör, men framförallt det som gör mig glad. Gärna med lite humor och med glimten i ögat.

RSS 2.0