Vilken helg <3

Haft en helt fantastiskt mysig helg tillsammans med min nummer ett. Igår åkte jag och Elias bussen in till backaplan för lite shopping. Jag hade tydligen spenderarbyxorna på och fick med mig en hel del hem..
-två flaskor vin
-ett par byxor
-ett par skor (tanken är att de ska vara till min syrras bröllopsfest, men de kommer även passa perfekt till sommarens partykvällar (alla de som blir, när man är småbarnsmamma :D) 
-en klänning (också tänkt till bröllopsfesten) 
-en matta till hallen
-hårfärg och torrschampo 

Sen kom Stella och Sofie och mötte upp oss för lite lek på Buslandet. Elias busade sig helt svettig :) 

Idag har vi varit och hälsat på bonden på förmiddagen (4H gården), fikat och tittat på djuren. På eftermiddagen åkte vi och köpte blommor och smultronplantor som vi nu har planterat på våran balkong :)

Mysigare helg går inte att få tag på och Elias har varit på ett strålande och gosigt humör nästan hela helgen. Sa jag att han tog sovmorgon till 06.50 idag och 06.30 igår, det är verkligen inte illa pinkat om man jämför med när han brukar gå upp (05.00). Ingen kan vara lyckligare en jag <3











Morgonmänniska?

Från att ha varit en person som hatat mornar.. Alltså verkligen HATAT! Så har jag helt plötsligt blivit en morgonmänniska. Visst, de första 5 minuterna är jag fortfarande så trött att jag vill dö, men sedan vänder det. Förr var jag heeelt förstörd under de två första timmarna av dagen. Dom var så jobbiga och jag var så trött att jag faktiskt fick fysiskt ont i kroppen. Det liksom stack i hela kroppen.

Att jag har blivit en morgonmänniska nu är helt enkelt för att i veckorna måste jag gå upp senast 05.30, men nästan alltid har jag en son som vaknar redan vid 05.00, och han gör inte skillnad på vardag eller helg. Alltså kan man säga att jag går upp kl 05.00 sju dagar i veckan. Och förutom de första minuterna så älskar jag det! Jag älskar att kunna äta frukost och dricka kaffe i lugn och ro. Att kunna göra iordning sig utan att vara så stressad att man glömmer måla mascara på en ögat. Att sitta på bussen med rix morronzoo i öronen (mitt nya favvoprogram). Att dagarna blir så långa. Det finns också något vackert i regelbundenheten som uppstår. Det känns tryggt. Förmodligen känns det extra bra för någon som har saknat trygghet på både insidan och utsidan i hela sitt vuxna liv. 

Självklart älskar jag att få sovmorgon ibland och visst önskar jag att min son ville sova till iallafall 07.00 på helgen, men till vardags vill jag ha det precis så här. Med reservation för att jag ångrar mig när vi går mot mörkare tider igen och det inte alls är så ljust och uppiggande på morgonen :)

Eftersom jag bloggar så sällan nu för tiden så lägger jag ut lite bilder från sista tiden som kompensation :)











Mänsklig svamp

En sak som ni inte vet om mig (förutom de som står mig närmast) är att jag är en mänsklig svamp. Jag suger åt mig ALLT som människor säger till mig eller om mig. Faktum är att jag tar åt mig av allt som alla inte säger också, tonlägen, kroppsspråk osv. Detta gör att jag ganska ofta hatar sociala sammanhang som innebär att jag måste umgås med folk jag inte känner eller som jag inte känner så mycket. Folk som jag inte känner mig trygg med. När någon säger något som är lite klumpigt uttryckt eller när någon med ren medvetenhet försöker att såra mig eller göra mig till åtlöje blir jag ledsen, alltså väldigt ledsen. Känns lite som en kniv i magen. Nu för tiden hanterar jag situationerna bättre, försöker att få saker att rinna av mig. Försöker tänka att människor har inte rätt att döma mig om jag inte tillåter dem att göra det. Försöket tänka att efter så många år måste jag väl ändå ha lärt mig vilka människor som betyder något och vilka människor som inte borde ha någon inverkan på mitt liv alls. Som sagt jag har blivit bättre. Förr i tiden kunde en pytteliten incident fastna i flera år. År efter det inträffade kunde jag tänka på det och uppleva samma knivhugg som jag kände vid just det tillfället. Det är inte sunt att vara så tunnhudad som jag är, men det är inte direkt något man väljer själv. Nu för tiden har jag förlikat med att sådan är jag. 

Men att jag hatar sociala sammanhang gör ju också att jag även ofta hatar socialamedier. En spydig kommentar kan verkligen få mig att vilja gå tillbaka till sängen, dra täcker över huvudet och inte vakna igen. Ingen som gillar min bild? Då måste ju människor hata mig, för självklart är det personligt. Personligt riktat mot mig. Detta har fått mig att väldigt många gånger vilja ta bort speciellt Facebook. För så många negativa känslor som det forumet ger mig är inte hälsosamt och ändå utsätter man sig för det självmant och frivilligt. Helt sjukt igentligen! Sen är det falskheten som gör att jag mår illa. Jag har ca 400 vänner på Facebook. Vänner. Vadå vänner? En fjärdedel har jag inte pratat med på 10 år. Kanske ett 20 tal av dessa människor skulle jag kalla mina vänner. Eller RIKTIGA VÄNNER kan jag nog räkna på mina två händer, alltså de människor som bryr sig om mig i det verkliga livet. Det verkliga livet, det är ju där man ska vara. Här och nu!



soem

Här skriver jag om allt från smått till stort. Det som faller mig in, det som berör, men framförallt det som gör mig glad. Gärna med lite humor och med glimten i ögat.

RSS 2.0