Chock

Jag vill så gärna dela med mig av hur våran resa har varit, men faktum är att jag har befunnit mig i chock ända sedan vi kom hem. Det första jag fick reda på när jag slog på mitt internet på telefonen igen när vi stod på Landvetter, var att en vän och före detta kollega inte längre lever. Jag kände honom inte jätteväl, men han var en person som var fruktansvärt lätt att tycka om och vi jobbade tillsammans under ca 1 1/2 år. Han var ung, vilket gör det hela svårare att acceptera. Jag hoppas innerligt att han har funnit sin frid och att änglarna där uppe tar väl hand om honom. Jag kommer alltid minnas honom som en varm och godhjärtad person.
 
När jag sedan pratade med mamma dagen efter vi kommit hem, fick jag reda på att min morbror har gått bort.. Himla märkligt att olyckor aldrig kommer ensamma. Men det är skrämmande hur ömtåligt livet är och hur mycket som kan hända inom loppet av en vecka.
 
Detta blandat med att jag just nu har en hel del annat som snurrar i huvudet gör att jag inte riktigt kan focusera på att berätta för er hur resan har varit. Det får vänta, tills motivationen kommer. Men gör mig en tjänst allihopa. Ta hand om varandra, ta inget eller rättare sagt INGEN förgivet och lev som om varje dag vore den sista.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

soem

Här skriver jag om allt från smått till stort. Det som faller mig in, det som berör, men framförallt det som gör mig glad. Gärna med lite humor och med glimten i ögat.

RSS 2.0