Nu firar vi!

Äntligen är dom sista papprena påskrivna och alla pengar insatta på våra konton. Lägenheten är nu såld. Skönt att kunna släppa ett litet orosmoment som har skavt i magen ett tag. Jag menar, man vet ju aldrig, det skulle ju kunna hända något! Nu firar vi med fin viner och bira :) (Vi firar också att jag slutade amma helt för typ två veckor sedan och att jag nu kan ta mig ett extra glas och inte behöver tänka på vad jag häller i mig ;))
Till alla er som sitter där hemma och blir oroliga. Allt detta ska ej förtäras vid ett och samma tillfälle och inte av enbart mig! Någon måtta får det väl vara :)

Haha så här blev första bilden jag tog, rätt cool ändå!

A proper goodbye

Ikväll har jag varit och städat ur det sista ur våran lägenhet på Lindholmen. Imorgon tillträder den nya tjejen. Medans jag stod där mitt i vardagsrummet med moppen så vart jag aldeless nostalgisk och lite vemodig. Ni anar inte hur mycket minnen det sitter i väggarna. Även om vi bara bodde där lite längre än ett år så var det under en period som det hände så otroligt mycket! Det var där inne på toan jag stod med graviditetstestet och plussade. Det var där jag gick runt och bar på det lilla liv som jag längtade så efter. Det var i sovrummet jag "sov" en hel natt med värkar och började fatta att snart var det dags. Det var dit vi återvände med vårat lilla knyte som vi var så rädda om. Det var där vi lärde känna varandra min bebis och jag. Och han hann nästan till och med börja krypa (i alla fall åla sig bakåt). Så mycket känslor och minnen vi har bäddat in där under tapeterna. Hej då och tack för tiden vi fick tillsammans våran supermysiga, men alldeles för pluttiga lägenhet!
 
 

I am thankful for

Shit, 3 inlägg på en dag, det var ambitiöst av mig! Jag blev påmind om en sak och så kände jag mig inspirerad att skriva om det. 

Jag är tacksam över att jag klarar mig själv. Att om jag skulle behöva/välja/bli tvungen att klara mig själv så skulle jag klara det galant. Jag säger inte nödvändigtvis att jag väljer att vara ensam. Bara att jag kan om jag vill. Jag kan byta däck på min bil, jag kan laga mat, jag kan lägga golv, både köpa och sälja lägenheter helt själv, jag kan ta hand om min ekonomi, jag kan sy på en symaskin.. Jaja ni fattar grejen. Jag kan både det "killiga" och det "tjejiga". Man ser så otroligt många människor, kanske främst från den äldre generationen, som blir helt handikappade den dagen de tvingas ta han om sig själva. Tvi för att hamna i en sådan situation där man känner sig så hjälplös. Jag är tacksam för att jag kan själv (med risk för att låta som en 5-åring ;))

soem

Här skriver jag om allt från smått till stort. Det som faller mig in, det som berör, men framförallt det som gör mig glad. Gärna med lite humor och med glimten i ögat.

RSS 2.0